Blogg


Bara din närvaro som kvinna gör att medellönen inom naturvetenskapliga yrken går ner

skickad 10 dec. 2018 09:35 av Linnea Sandahl

Idag ska Nobelpriset delas ut och för femte gången någonsin får en kvinna en del av priset i kemi. Hon heter Frances Arnold och trots att hon är 40 år äldre än mig bemöts kvinnliga universitetsstuderande inom naturvetenskap på liknande sätt nu som då.  

Under min första kurs i kemi kom en manlig studerande fram till mig och sa att jag inte borde vara där. ”Bara din närvaro som kvinna gör att medellönen inom naturvetenskapliga yrken går ner.” Jag kunde inte bemöta hans påhopp eftersom det sorgliga är att han har helt rätt. Inom civilingenjörsyrken har de inriktningar med högst andel kvinnor avsevärt lägre lön än de med högst andel män. Istället för att angripa mig som kvinna borde han tillsammans med mig kämpa för lika lön för lika arbete oavsett könsidentitet!

Inom naturvetenskapliga institutioner dominerar männen fortfarande kraftigt, framför allt på högre positioner. Alltför många behandlar kvinnliga universitetsstuderande nedvärderande och ifrågasättande. Som kvinna måste jag prestera bättre än manliga kurskamrater vid rapporter och andra inlämningsuppgifter för att få samma betyg.

Jag kallar det för ”lilla-gumman-syndromet”, när de utgår ifrån att jag som kvinna inte förstår eller kan utföra en specifik uppgift. De förklarar för mig vad som ska göras och hur det ska gå till, trots att jag inte bett om det och mycket väl kan utföra uppgiften utan (extra) hjälp.

Vid presentationer av kvinnliga forskares rapporter och artiklar förminskas deras forskningsresultat. Många gånger beskrivs de kvinnliga forskarnas utseende och kroppsformer, istället för att helt fokusera på deras upptäckter och resultat. Hittills har jag aldrig hört en manlig forskares utseende eller kroppsform beskrivas på det sättet.

Frances Arnold är en viktig förebild för mig. Hon har fått kämpa för sin rätt som kvinnlig forskare att inte tryckas ner av manliga forskarkollegor. Istället har hon dragit nytta av sin erfarenhet och gjort det till sin styrka.

Jag vill uppmana alla andra kvinnliga studerande på naturvetenskapliga institutioner att kämpa vidare. Vi får inte ge upp förrän vi har samma rättigheter för lika arbete som männen!


Astrid Dellrud (gästbloggare)


3 december - Internationella funktionsrättsdagen

skickad 3 dec. 2018 05:01 av Linnea Sandahl

Runtom i Sverige arrangeras på Internationella funktionsrättsdagen, 3 december, manifestationer för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om något som borde vara en självklarhet, men inte är det, nämligen för rätten att leva som alla andra med jämlika livsvillkor och med full delaktighet i samhället. Rätten att leva livet som andra!


En funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk, kognitiv eller intellektuell funktionsförmåga. Behovet av stöd ser olika ut både beroende på funktionsnedsättning och enskild person.

År 2018 är livsvillkoren fortfarande betydligt sämre för personer med funktionsnedsättningar än för andra. Vi märker av en åtstramningspolitik som ökar skillnaderna och på allvarliga sätt minskar friheten och delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättningar, bland annat för personer som har rätt till insatser inom LSS. Jag känner att samhällsklimatet och utvecklingen är på väg åt fel håll!


LSS - Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade

LSS infördes 1994 och har för många inneburit en mycket positiv förändring. LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga Funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor. De ska få den hjälp de behöver i det dagliga livet och kunna påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. En utredning pågår och ska lämna sitt slutbetänkande i januari 2019.


Sverige – ett tillgängligt samhälle för alla 2010

Krav på tillgänglighet i publika miljöer har funnits i plan- och bygglagstiftningen sedan 1960-talet. Kraven ställs när en bygger nytt och när en gör större förändringar. För att öka tillgängligheten i en snabbare takt behöver en även förbättra befintliga miljöer, inte bara invänta att de byggs om eller ersätts.

Sedan år 2001 finns det därför bestämmelser med krav om att ”enkelt avhjälpta hinder” ska åtgärdas i lokaler dit allmänheten har tillträde, så kallade publika lokaler, och till allmänna platser. När reglerna infördes angav regeringen i förarbetena till lagstiftningen som målsättning att alla enkelt avhjälpta hinder skulle vara åtgärdade senast vid utgången av år 2010. Trots det finns år 2018 fortfarande många enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser som helt i onödan gör det dagliga livet besvärligt för personer med funktionsnedsättningar.


Hög tid – nu krävs politiska beslut

Nu är det dags att riksdagen fattar de beslut som krävs och att kommunerna tar det ansvar som de har för att även personer med funktionsnedsättningars rättigheter blir tillgodosedda. Innan nästa internationella funktionsrättsdag 3 december 2019, vill jag bland annat att följande ska genomförts:

  1. Att LSS också i verkligheten blir den rättighetslag som den är avsedd att vara
    LSS lagen behöver förtydligas, så att den ger  alla människor den värdighet och rättighet som LSS lagen anger.
    Vältra inte kostnader mellan stat och kommun beroende på personens antal assistanstimmar, utan se till den enskildes verkliga behov.  Det skulle vara bättre att försäkringskassan/staten stod för hela ansvaret oavsett antal timmar.
    Självklart ska allt eventuellt fusk beivras, men det får inte ske genom att fokusera på antalet assistanstimmar, utan genom att bland annat effektivisera olika myndigheters samarbete.

  2. Att en jämställdhetsgenomlysning görs av LSS
    Statistiken visar att antalet personer med insatser enligt LSS ökade marginellt mellan 2016 och 2017. Fler män än kvinnor får insatser, framförallt i de yngre åldrarna. Insatser enligt LSS minskade till kvinnorna från 2016 till 2017 medan de ökade bland männen.
    Vad beror denna ojämställdhet av insatser inom LSS på?

  3. Att Sverige ska vara tillgängligt för alla 2031
    Enkelt avhjälpta hinder måste åtgärdas i en mycket snabbare takt. Riksdagen måste fatta beslut om de verktyg som behövs för att se till att detta blir verklighet. Kommunerna måste följa upp att Boverkets föreskrifter om enkelt avhjälpta hinder genomförs och sätta press på de som inte gör de åtgärder som krävs.

  4. Att kravet om tillgänglighet blir verklighet på riktigt vid om- och nybyggnationer
    Kravet om tillgänglighet är det som ska gälla vid om- och nybyggnationer av allmänna lokaler och allmänna platser. Jag vill aldrig mer vara med om ett nytt Stockholm City eller någon annan plats, där tillgängligheten är alldeles för dålig och inte alls genomtänkt!
    Det finns regler och föreskrifter som ska följas och det måste tydligt framgå i upphandlingar med mera att om inte kravet om tillgänglighet följs, så ger det konsekvenser för de som ansvarar för byggnationen. Krävs det ändrade lagar eller direktiv med mera, så är det dags för det nu!



Mats Dellrud (Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté)


NU är det dags för val!

skickad 10 okt. 2018 00:09 av Linnea Sandahl

Nu kanske du tror att det här är ett gammal inlägg, ett som skrevs innan valet i september?
Nej, det är dags för val- igen!

Nästa år är det val till Europaparlamentet.
Ett superviktigt val där vi i Sverige har chans att skicka parlamentariker ut i Europa som vill
samarbeta med andra om feminism, klimatet och demokrati samt mänskliga rättigheter.
Jag hoppas såklart att det blir ett gäng miljöpartister som får det förtroendet.

Just nu jobbar Miljöpartiet med att ta fram kandidater till just vår EU- vallista.
Som sammankallande i partiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté vill jag
uppmärksamma vikten av att många miljöpartister kandiderar till listan och att många
nominerar andra personer till den.
Vi behöver en superstark lista där kloka och bra personer vill åka till EU och förändra
världen.

Min dröm är att se en EU-vallista som präglas av jämställdhet och mångfald, där kloka och
bra personer finns som vill företräda Miljöpartiet och Sverige i parlamentet.
Tänk på att nominera särskilt sådana personer som inte brukar ha så mycket makt som
andra:

- Kvinnor
- Personer med utländsk bakgrund
- Personer med funktionsnedsättningar

Genom att nominera och kandidera med jämställdhet och mångfald i åtanke tar vi steg mot
en rättvis fördelning av makt och inflytande.

Sista chansen att kandidera/nominera till listan är den 15/10, alltså NU.


Kukkamariia Valtola Sjöberg (MP)
Sammankallande
Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Lokala projektmedel – sök senast 15 oktober!

skickad 11 sep. 2018 23:49 av Desha Svenneborg



Valet är över men arbetet fortsätter. Arbetet för jämställdhet och mångfald i ett hållbart samhälle. Och det arbetet är faktiskt än viktigare nu!


Genom att söka JMKs projektmedel kan lokalavdelningar inom Miljöpartiet få stöd för lokalt jämställdhetsarbete med mångfaldsaspekter. Särskilt kvinnors organisering och möjlighet att vara aktiva politiker är fokus för de pengar som kan sökas. Det finns flera exempel på vad olika lokalavdelningar gjort för de projektmedel som JMK har gett, som föreläsningar med rättviseförmedlingen, nätverksträffar, temakvällar

och utbildningar.


http://jmk.medlem.mp.se/lokala-projekt finns mer information om hur ansökan går till och fler exempel på aktiviteter som kan anordnas. Senast den 15 oktober vill vi i JMK ha era ansökningar. Även om valet är över så är inte arbetet med miljö, klimat, jämställdhet och mångfald det! Tvärtom – det arbetet behövs nu mer än någonsin!


Lite blod är inte så bara

skickad 8 sep. 2018 11:31 av Desha Svenneborg



Det är bara lite blod. Fast det är inte så lite. Och det finns blod och blod. Mensblod är inte som vilket blod som helst: historiskt har det varit mycket myter och tabun kring mens och än idag är det ett kontroversiellt ämne. Mens är också på flera håll i världen ett hinder för flickor och kvinnor att delta i utbildning och arbete eller vara aktiv på fritiden. Ungefär hälften av jordens befolkning har någon gång i livet mens och det borde därför vara naturligt att både uppmärksamma och prata om det.


Mens är ett hinder att delta i utbildning eftersom bristen på rent vatten och toaletter är ett stort problem för menstruerande flickor och kvinnor. Tabun kring mens gör också att många stannar hemma från skolan och därmed missar undervisning och  kunskaper som de hade kunnat få. Själva bristen på mensskydd är ett stort och utbrett problem som gör att flickor och kvinnor på flera håll i världen inte vill eller kan gå till skolan.


Den 8 september är det internationella läskunnighetsdagen, en dag som uppmärksammas världen över och påminner om betydelsen av att kunna läsa och skriva för utvecklingen. Läskunnighet är en förutsättning för att utrota fattigdom och skapa hållbara, välmående och fredliga samhällen. Men att ge alla möjlighet att lära sig läsa och skriva är också i allra högsta grad en fråga om jämställdhet. Att kunna läsa och skriva ger kunskap, och kunskap är makt. Det blir en fråga om jämställdhet och allas lika rätt till utbildning, makt och att ta en aktiv del i utvecklingen när flickor och kvinnor i världen hindras av menstruation.


Mensblod är inte som vilket blod som helst. För att säkra skolgång och hälsa för de i världen som saknar möjlighet att köpa mensskydd tycker Miljöpartiets jämställdhets- och mångfaldskommitté det är viktigt att vi tittar på hur olika alternativ på kostnadsfria mensskydd kan erbjudas. Det är en del av en feministisk utrikespolitik och ett sätt att lyfta kvinnors lika deltagande i samhället i de delar av världen där menstruation hindrar möjligheten till utbildning. Mens ska aldrig få vara ett hinder och inte vara tabu. Lite blod är inte så lite när det gäller mens. Mens ska aldrig hindra flickors och kvinnors rätt till utbildning. Det är faktiskt en jämställdhetsfråga!


Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK


Barn och ungas rätt till psykisk hälsa - köfri vård nu!

skickad 6 sep. 2018 12:54 av Desha Svenneborg   [ uppdaterad 7 sep. 2018 02:42 ]


En stor sak som jag är väldigt glad över att Miljöpartiet driver är barn och ungas rätt till hälsa och välmående. Psykisk ohälsa bland barn och unga ska vara en prioriterad fråga.

Vi vill jobba förebyggande såklart så ohälsa aldrig uppstår men om den uppstår ska samhället vara rustat att hjälpa till.

Dels driver vi att elevhälsan på skolorna ska vara utformad så att barn kan få hjälp. Det kan handla om att de behöver stöd av en kurator eller psykolog och då ska det finnas så barn får hjälp i tid.

En annan sak som är viktigt att driva är möjligheten till att få hjälp via barn- och ungdomspsykiatrin. Idag är det ofta långa köer och det gör att barn och unga går med psykisk ohälsa under lång tid utan att få hjälp.

Jag har på nära håll följt många familjer där förtvivlade föräldrar för sina barns räkning försöker hitta hjälp och stöd. Familjerna hindras av långa köer och det gör att barn som mår mycket dåligt får vänta väldigt länge på hjälp.

Barnets mående påverkar hela familjen, och ofta andra närstående, som mår mycket dåligt av att se ett barn som har behov av stöd och hjälp inte få det.

En närstående till mig brukar säga “Du mår aldrig bättre än den familjemedlem som mår sämst” det vill säga att vi påverkar varandra genom hur vi mår. Därför blir en persons mående inte bara viktigt för personen själv utan också för hela samhället.

Det är viktigt för oss alla, oavsett ålder att få må så bra som möjligt. Jag värnar lite extra om våra barn och unga då jag tänker att ett barn som får hjälp kan resa sig ganska snabbt och hitta strategier och stöd för att kunna leva ett bra liv. Går det lång tid innan stöd och hjälp sätts in kan barn och unga hamna snett och det blir svårare att stötta och hjälpa dessa barn.

Jag är mycket stolt över att Jämställdhets- och mångfaldskommittén särskilt pekat ut satsningar på barn och ungas hälsa i den programfördjupning för jämställdhet vi skrivit.

Vi vill:

  • Satsa på skolhälsovården och en köfri barn- och ungdomspsykiatri!


Kukkamariia Valtola Sjöberg
Sammankallande
Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Bryt mönstren och utmana strukturerna!

skickad 4 sep. 2018 04:06 av Desha Svenneborg   [ uppdaterad 6 sep. 2018 13:29 ]



Jag brinner för att vi ska ge alla människor en riktigt ärlig chans att få blomma och vara sig själv utifrån sina förutsättningar. Tyvärr kan vi idag se väldigt tydligt att det inte är så. Vårt beteende och våra förväntningar på varandra skiljer sig åt på ett orättvist sätt utifrån vilket kön vi bemöter en person som. Visst är det lite konstigt uttryckt! Vilket kön vi bemöter en person som! Men, det är precis vad vi gör tyvärr. Vi har förväntningar på varandra och beter oss orättvist olika mot andra utifrån vilket kön vi tror att en person har.


Mönster, roller och samhällets förväntningar på oss utifrån kön är något som skapas tidigt. Vi behöver arbeta normkritiskt för att bryta med föreställningar om hur vi förväntas vara beroende på vilket kön vi har. Normkritik innebär att ifrågasätta sådana oftast oskrivna regler som sätter hinder i vägen för en person att få vara och känna sig på ett visst sätt.


Idag är det många unga tjejer i tonåren som mår dåligt. Många berättar om en stark press från normer kring hur de förväntas vara och bete sig. De kraven tas sedan med in i vuxen ålder och gör att psykisk ohälsa är den största orsaken till långtidssjukskrivningar bland kvinnor. Tunga nattskift på äldreboendet, sena kvällar på kontoret, lägre lön och hård press på att leva upp till samhällets bild av den perfekta mamman och partnern är några förklaringar till sjukskrivningarna. Sveriges kvinnor betalar alltså priset för vårt lands ojämställdhet med sin egen hälsa. Vi måste arbeta mot strukturerna i samhället som gör att kvinnor slits ut på arbetsmarknaden, tar det största ansvaret i hemmet och bedömer sig själva hårdare än vad män gör.


Det behövs att vi arbetar både med jämställdhet och normkritik så att alla barn och unga får utvecklas och vara den de är. Men vi behöver också satsa på skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin för att lyfta ungas psykiska hälsa. Det är därför Miljöpartiet i regeringen satsat på elevhälsan men också på att utbilda studie- och yrkesvägledare för att bidra till att elever inte begränsar sig i val av utbildning och yrkesinriktning utifrån kön eller bakgrund. Nu vill vi satsa ännu mer på skolhälsovården och en barn- och ungdomspsykiatri där ingen ska behöva vänta i kö innan de får hjälp.


Det finns ingen enkel väg när det gäller att utmana normer och uppfattningar kring vilka vi är utifrån vårt kön, ingen lätt väg till jämställdhet. Men med ett medvetet arbete inom normkritik och genom att arbeta även med hälsovården har vi en enorm möjlighet att öka jämställdheten och bygga trygga miljöer. Att bryta invanda mönster och utmana strukturer kring hur vi förväntas vara och agera efter kön.


Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

Jag är inte Sverigefinne för att göra det jobbigt för dig!

skickad 2 sep. 2018 13:01 av Desha Svenneborg   [ uppdaterad 2 sep. 2018 13:19 ]


Jag är född i Helsingfors på 70-talet och min familj flyttade, som så många andra, till Sverige när jag var ett halvår gammal.

Jag är alltså uppvuxen här men har mina rötter i Finland.

Min familj pratade finska hemma och jag lärde mig svenska först vid 7 års ålder. Hemma åt vi ofta traditionell finsk mat, lyssnade på finsk musik och tittade på finsk tv. Jag tillbringade mycket tid på lov hos min stora släkt i Finland och jag älskade att umgås med någon av mina 42 kusiner, mina fastrar, mostrar eller mor- och farföräldrar.

Genom åren har jag varit med om många jobbiga och svåra upplevelser på grund av min bakgrund. Att bli retad som barn på grund av mitt namn, för min kultur och mitt språk har inte varit lätt och det har påverkat mig som person och gjort att jag ser på världen på ett annat sätt än vad många andra gör tror jag.

Det går som en röd tråd genom mitt liv, ett pärlhalsband av små och stora erfarenheter som gör att jag när jag nu är lite äldre har pusslat ihop dessa till att jag måste, att jag ska, jobba för alla människors lika rättigheter resten av mitt liv.

Det jag erfarit av att bli utmålad som ”annorlunda” på grund av min bakgrund har gjort att jag nu läst på och ser hur andra grupper i samhället påverkas av diskriminering, den ojämställda och ojämlika världen.

Det finns så många som har mycket värre och svårare upplevelser än jag och det gör att jag i solidaritet vill stå upp för allas lika rättigheter och möjligheter.

För mig betyder det att vi alla ska få bli behandlade som en människa, som en individ, en person. Inte som en finne, inte som en stereotyp ”Pekka med kniven” eller att folk ska dra slutsatser om en på grund av ens ursprung.

Jag har inte ett ”konstigt” namn för att göra det jobbigt för dig. Jag är Kukkamariia. Det är mitt namn och jag är en individ som är Sverigefinne.

Jag begär inte att Sverigefinnar ska få sina rättigheter som nationell minoritet för att du ska tycka det är jobbigt. Jag gör det för att vi har rätt till att få prata vårt språk, att få lära oss vårt språk.

Jag vill inte få till svar från en rektor att det ”inte är mitt ansvar” när jag vill att mina barn ska få lära sig sitt modersmål. Det är inte jag som ska behöva känna mig jobbig, du har ett ansvar mot den nationella minoriteten.

Jag är trött på att kämpa i motvind, att alltid få känna sig ”jobbig” när en vill begära det en har rätt till.

Jag fattar att många inte förstår varför, att många tycker att detta är en ickefråga men för den som är utsatt blir det ett ständigt spel som rör sig i bakgrunden i ens liv. Ett spel där det enda du vill är att få vara den du är utan hinder, men där samhället och enskilda sätter krokben framför en med jämna mellanrum.

Att tillhöra majoritetssamhället gör att en kan ha svårt att se andras svårigheter. Det kan vara lätt att se andras problem som ickefrågor, och tro att de inte spelar roll. Det kan vara lätt att tycka att folk är jobbiga, högljudda, besvärliga för att de vill kräva en massa saker som du inte fattar varför.

Men vi kräver inte olika insatser för att vara jobbiga, vi kräver de för att vi lever här, för att vi är en nationell minoritet som fått lida av diskriminering och för att vi står sida vid sida med andra som också vill ha sin värdighet, sina rättigheter.

Tips på vad vi kan göra tillsammans:

- Lyssna på andras erfarenheter av diskriminering och dela gärna info och läsa på om de nationella minoriteterna och urfolket samerna.

- Lyft fram personer från de nationella minoriteterna och urfolket samerna som gör bra saker för att utveckla samhällets bild av hur vi alla är individer och att vi har rättigheter.

- Avfärda inte andras upplevelser som jobbiga, fel, besvärliga, utan lyssna, ta in och försök och förstå.

Jag har inte ett ”konstigt” namn för att göra det jobbigt för dig. Jag är Kukkamariia. Det är mitt namn och jag är en individ som är Sverigefinne.

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

Ditt val är livsviktigt för mig!

skickad 29 aug. 2018 06:35 av Desha Svenneborg   [ uppdaterad 29 aug. 2018 07:09 ]



Många talar om hur dåligt och otryggt Sverige är idag och hur mycket bättre det var förr. Men hur bra och tryggt var det egentligen förr? 

För första gången under de 25 år som gått, kommer jag öppet berätta delar av vad min familj utsatts för på grund av att jag som litet barn blev sjuk och fick en allvarlig (synlig) funktionsnedsättning.

Precis som idag, växte i början av 1990-talet de nationalistiska partier och politiska rörelser snabbt som anser att alla människor inte är lika mycket värda. Till exempel att du har en funktionsnedsättning, en annan hudfärg än vit, sexuell läggning eller religion osv.

 

Jag bildade familj och vi köpte en villa på en lugn liten gata. Det vi inte visste var att ortens ledande nynazist bara bodde ett par kvarter bort och att han skulle utse oss till ett av sina objekt för sitt hat mot människor som han ansåg inte är lika mycket värda och helt enkelt inte borde få leva.

Hoten och våldet började först i mindre skala med söndersparkad postlåda, snöbollar på fönstren, sparkar på ytterdörren osv. Men hoten och våldet tilltog alltmer. Det skulle ta allt för lång tid att skriva om allt vi utsattes för, så här är bara ett axplock för att du ska förstå vad det handlade om:

  • Affischer med hakkors på vårt staket.
  • Hängsnara i lyktstolpen utanför vår trädgård
  • Stenkastning
  • Ölburkar kastade från förbipasserande bilar
  • Försök att köra på mig vid övergångställen
  • Hot om att skära av mig halsen med en avslagen flaskhals


Till slut kunde och vågade vi helt enkelt inte gå ut kvällstid. Det hela eskalerade en sen kväll i mitten av 1990-talet. Vi fick då uppleva något som ingen som bor i Sverige borde behöva vara med om, men som återigen blivit verklighet i Sverige idag! 

Jag vill att du själv försöker förstå känslan av att höra ljudet från marscherande kängor på gatan och veta att det är till ditt hus och din familj som de är på väg. Det är en fruktansvärd känsla av rädsla, förtvivlan och hjälplöshet. När de 20-talet nynazisterna kommer fram till ditt hus, gör de halt och börjar skandera ”Mörda! Mörda! Mörda!”. Sedan börjar de skjuta i luften, vad gör du då? Kanske som vi gjorde, tog skydd på golvet för att inte bli träffade om de vände vapnen och började skjuta in genom fönstren. För oss var det kulmen av nästan tre års hot och våld, men i många år efteråt reagerade vi häftigt på okända ljud utifrån och oron för att våra barn skulle utsättas för hot eller skadas fanns där hela tiden.

 

Det allra svåraste under den här tiden var ändå den enorma känsla av ensamhet och utsatthet vi kände. Det var endast ett äldre grannpar som stöttade oss och hjälpte oss att ta ner affischer och hängsnaror samt lovade att ringa polisen om de såg att nynazisterna tog sig in i vårt hus. Övriga grannar låtsades inte om någonting och drog sig undan och vi upplevde det som om de tog avstånd från oss. Troligen var de rädda för att bli utsatta för nazisternas hot och hat, men hur skulle du vilja att dina grannar gjorde om du själv blev utsatt? Låt inte din tystnad utnyttjas av personer som inte vill ha ett öppet och tryggt Sverige för alla!

 

Vid ett tillfälle, precis när jag passerade en utomhusservering, mötte jag den ledande nynazisten 

Och han ropade ”hej råtta!” till mig. Personerna på serveringen utbrast förvånade ”men varför säger han så?”. De förstod inte, men jag förstod precis vad han menade, för jag har tydligt blivit informerad om det. Enligt honom är jag som har en funktionsnedsättning ett skadedjur och när de hittat en billig och lagom plågsam metod, så ska de utrota oss (det gäller förstås inte bara oss med funktionsnedsättningar, utan även judar, personer med utländsk bakgrund, homosexuella osv och när vi är utrotade så blir det antagligen någon annan grupp som inte passar dem och därför ska utrotas).

 

Det jag vill säga dig med att berätta vad min familj blivit utsatt för, är att din röst den 9:e september har oerhört stor betydelse för oss som tillhör de grupper som en del inte anser är svenskt eller norm för vårt svenska samhälle. 

Att välja bort nazistiska partier är ganska självklart för de flesta. Men jag ber dig, tänk efter innan du lägger din röst på exempelvis SD. För mig är SD ännu mer skrämmande än till exempel det nazistiska NMR, eftersom SD på liknande sätt vill göra skillnad mellan olika grupper av befolkningen, men gör det beräknande med en dold agenda och på ett sätt som tilltalar många svenskar som inte riktigt satt sig in i vad deras politik egentligen innebär.

Vet du verkligen vad SD i grunden står för och vad det kommer innebära för oss som inte tillhör normen för vårt svenska samhälle om de får makten? 


/Gästbloggare

 

Läs gärna mer om denna aktuella fråga här och här.

Genuspedagogik lägger grunden för jämställdhet!

skickad 25 aug. 2018 23:33 av Desha Svenneborg   [ uppdaterad 28 aug. 2018 01:13 ]



Åh, vad fin, vad duktig du är! Nämen vad cool, vad grym du är! Utan att tänka efter för mycket, vilket av dessa beröm tror du pojkar och flickor får höra oftast? Vad gör detta med oss och hur vi formas?


Mönster, roller och samhällets förväntningar på oss utifrån kön är något som skapas tidigt. En förskola och skola som arbetar med att lyfta barn som individer och inte som flickor, pojkar, tjejer och killar är därför viktigt för att alla ska känna att de kan utvecklas till den person de vill vara. Vi behöver arbeta med genuspedagogik för att bryta med föreställningar om hur vi förväntas vara beroende på vilket kön vi har och ifrågasätta sådana oftast oskrivna regler om hur pojkar och flickor är och ska vara. Det betyder också att inte förutsätta att pojkar och flickor gillar vissa saker just för att de är pojkar och flickor.


Både Moderaterna och Kristdemokraterna har i valet reklam där de tar avstånd från och kritiserar genuspedagogik i förskolan och skolan. Det är för Miljöpartiet inte bara helt oförståeligt utan faktiskt helt galet och visar på hur lite de båda partierna har förstått av genuspedagogikens betydelse för jämställdheten. Vi behöver mer jämställdhet i samhället och det är genom att jobba med roller, mönster och förväntningar som vi kan göra skillnad.


En förskola och skola som arbetar med allas lika värde som människor, inte som kön, och låter barn utvecklas till självständiga individer är och måste vara en prioritet. Om vi förväntar oss förändring i samhället är det genom att ge våra barn möjligheter att bli dem de vill som är nyckeln. Ska vi kunna agera och arbeta brett för ett jämställt samhälle även vad gäller vuxenlivet, på arbetsmarknaden och i våra regelverk, så måste det vara självklart från början att det är individer vi lyfter - inte begränsande normer kring hur vi är och förväntas vara utefter kön.


Kunskap och genuspedagogik talar knappast emot varandra, tvärtom. En jämställd förskola och skola främjar lärande. Vi vet att pojkar har sämre skolresultat år efter år och viss forskning finns som visar att pojkar underpresterar med flit! Forskning visar också att pojkar gör sämre resultat i skolan än de egentligen kan eftersom det anses ”nördigt” för pojkar att studera. En viktig uppgift för skolan är att motverka normer som kväver och istället lyfta det som stärker. Det behövs att vi arbetar med jämställdhet så att alla barn och unga får utvecklas och vara den de är.


Fin, duktig, cool och grym. Det finns ingen enkel väg när det gäller att utmana normer och uppfattningar kring vilka vi är utifrån vårt kön, ingen lätt väg till jämställdhet. Men med ett medvetet arbete med t ex utbildade pedagoger som lyfter genuspedagogik har vi en enorm möjlighet att förändra. Eftersom mönster, roller och samhällets förväntningar på oss utifrån kön skapas tidigt måste vi ge skolan de verktyg som behövs för att öka jämställdheten och bygga trygga miljöer.


Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

1-10 of 37