Blogg‎ > ‎

Svar på artikeln i SVD

skickad 15 mars 2019 07:53 av Linnea Sandahl

Kristian Ek svarar på denna artikeln https://www.svd.se/konsbytena-pa-barn-ar-ett-stort-experiment


Jag förfäras då jag läser artikeln ”Könsbytena på barn är ett stort experiment” publicerad i Svenska Dagbladet 13 mars, författad av ett antal läkare och professorer verksamma vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Min förfäran grundar sig i att jag själv är transperson och lidit av könsdysfori sedan puberteten, samt vetat att jag inte varit den flicka som omgivningen påstått så länge som jag kan minnas. För mig tog det 49 år innan jag kom ut. Jag är också nära anhörig till en ung person med samma diagnoser, som numera är vuxen. Jag ser att artikeln är full av faktafel utifrån både befintlig statistik och erfarenhet. Trots att jag är känslomässigt engagerad, vill jag försöka bemöta det som skrivs.


Till att börja med uppfattar jag att artikeln skrivits av ett antal besvikna personer som inte fått det forskningsbidrag som de önskat. Det är viktigt att inte låta besvikelsen över uteblivna forskningsmedel gå ut över en redan sårbar grupp. Artikeln baseras på ett antal antaganden utan vetenskaplig grund och som rent sakligt är fel. Samtidigt som skribenterna fritt fabulerar fakta, hävdar de att det är just vad de vill få fram genom forskning. Språkbruket är kränkande och behandlingen kallas könskonträr istället för könskorrigerande eller könsbekräftande vilket är den riktiga termen.


I Sverige har Inga barn med könsdysfori genomgått könsbekräftande nedre kirurgi, vilket är det som skribenterna hävdar. Ingen under 18 år har möjlighet till detta eftersom det krävs just att en är 18 år, utredd, har levt under en tid enligt sin könsidentitet och därefter ansökt om detta till rättsliga rådet där frågan avgörs. I Sverige får som regel inga barn under 18 år, med könsdysfori behandling utan föräldrars medgivande och om de ska få något annat än hormonblockerare måste de fyllt 16 år.


Skribenterna hävdar vidare att en utredning går lättvindigt till och att det endast krävs tre samtal. Min erfarenhet är att det är många och långa samtal. Kön till transvården är olika beroende på vart i landet du bor, men snittet för ett första samtal ligger på runt året och utredningen därefter på något liknande. I många fall tar det längre tid än så, framförallt om barnet är ungt eller det allra minsta osäkert. Hur familjesituationen ser ut utreds också och vårdnadshavare är som regel delaktiga.


Samtidigt som skribenterna påstår att det inte finns statistik eller väldigt bristfällig sådan fortsätter de att ändå att dra slutsatser utifrån denna. Det blir tydligt att för mig att de artikelförfattarna, sina fina titlar till trots, inte tagit del av den forskning och den gedigna utredning i ämnet som faktiskt finns. Socialstyrelsens kunskapsdokument "God vård av barn och ungdomar med könsdysfori" är framtaget i samarbete med landets bästa forskare och kliniskt verksamma läkare inom området. Det rekommenderar bland annat hormonterapi, efter fastställd diagnos.Helt uppenbart anser inte Gillberg m.fl att detta duger.


Gillberg mfl. anser att könsdysfori som startar i sena barn - och ungdomsår inte är en isolerad fråga utan hänger i hop med”vem är jag-problematik” relaterad till utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska problem, ätstörningar, depressioner och trauma hos unga. Den som vet vad könsdysfori handlar om förstår också att det leder till just det som beskrivs, inte utlöses av.

Jag är oerhört tacksam över att just de personer som framför sina åsikter i artikeln inte fått sitt forskningsbidrag beviljat. Jag som transperson skulle inte vilja att min framtida behandling låg i deras händer, eller att en ung person med liknande upplevelse som jag skulle bli utsatt för deras forskningsexperiment. Jag ser ju att de är väldigt lite pålästa i hur frågan påverkar de som faktiskt är direkt berörda. De ifrågasätter socialstyrelsens rekommendationer och verkar inte ha läst den utredning som tagits fram på regeringens initiativ angående transpersoners livsvillkor. Utredningen Transpersoner i Sverige är drygt 900 sidor och går att hitta på regeringens hemsida.


Påståendet att könsdysfori som växer fram under barn och ungdomsåren inte har något samband med vuxnas rätt att leva som de vill och att de endast vänder sig mot könsdysfori som börjar i åldrarna 10–17 år är makalöst okunnigt, om en vet något om vad det innebär att vara transperson. När tror skribenterna att en person blir transsexuell? När personen fyller 18 år? Att könsdysfori blir extra påtagligt i puberteten är inget konstigt, eftersom det är då som kroppen förändras radikalt och det är då det sätts på sin spets om en upplever sig blivit tilldelad fel kön vid födseln och det är då könsdysforin faktiskt kan blomma ut på allvar. Innan puberteten är flickor och pojkars kroppar rätt lika förutom det som finns mellan benen. Naturligtvis är detta en del av HBTQ - frågan.

Att vara transperson är ingen sjukdom och det är inte något som uppstår i vuxen ålder.

Den forskning som behövs är den med syfte att förbättra och optimera den könsbekräftande vården och stödet för transpersoner genom hela livet och göra den tillgänglig för de som behöver den.

Kristian Ek (mp) vice sammankallande i Jämställdhets- och mångfaldskommittén


Comments